Historien om stadsarkivets bildarkiv

Helmer Widlund (1909-2007) var en välkänd profil i Luleå. På språng och med portföljen fylld av fotografier har han i drygt 60 år fotograferat och samlat in fotografier för att bevara vår lokalhistoria.

I slutet av 1920-talet fick Helmer sin första kamera - en enkel bälgkamera. Vid speciella tillfällen föstes släkt och vänner ihop och fotograferades. Men det var först omkring 1935 som fotograferandet tog fart. Då började Helmer fotografera hus som var intressanta av olika anledningar.

– Då kostade en film med åtta stycken negativ 90 öre, säger Helmer.

Filmen köptes och framkallades på Jala färghandel.

Det var också under 1930-talet som Helmer fick möjlighet att börja samla gamla fotografier för stadens räkning. Det hela började av en slump.

– Jag hade fått tag på ett fotografi från sekelskiftet, säger Helmer. Det var taget från kyrktornet mot Båthusbacken.

– Jag gick till stadsdirektör Schultz och frågade om vi kunde kosta på en reprofotografering? Han tittade på bilden och sa: - Det här löser ett problem. Så försvann han med bilden till stadsingenjör Bengtsson, för att visa att Storgatan var iordningställd redan vid sekelskiftet. Av Schultz fick Helmer i uppdrag att samla in fotografier över staden.

På den tiden hade stadens tjänstemän, magistraten och stadsfogdekontoret sina kontor i Stadshotellet.

– Jag arbetade som kronoassistent på stadsfogdekontoret, men vi avlönades av Luleå stad, berättar Helmer.

Så småningom fick Helmer en liten summa pengar för inköp av bilder.

– Ibland låg jag flera år i förväg med den lilla budget som fanns, säger Helmer och skrattar. Men det gjorde ingenting, för de styrande insåg kulturvärdet i samlingen.

Genom alla insamlingar utökades bildarkivet kontinuerligt och behovet av registrering ökade. År 1982 började bildarkivets samlingar att registreras med hjälp av Norrbottens museum. Registreringen sköttes genom olika former av projektanställningar, så att Helmer kunde fortsätta med sitt insamlingsarbete.

Vid 95 års ålder pensionerade han sig själv men bibehöll sitt stora intresse för gamla fotografier livet ut.